Så sinnessjukt bra. Detta sitter så bra just ikväll.

Bloggen används i princip alltid flitigt då det inte finns någon annanstans att uttrycka sina känslor på. De gångerna man vill skriva av sig utan att egentligen berätta för mycket. Utan att behöva berätta det för en person, där man hela tiden får frågor på det man skriver, och där man hela tiden måste förklara det man skriver.

 

Något som har legat under ytan så pass länge, varför ska det komma fram just nu? Efter all stress, alla tårar, alla de nätter då man inte har kunnat sova, eller då man bara har legat i sängen och gråtit, i timmar. Allt detta pga. det sista som skulle göras i skolan. Allt blev gjort, jag tog studenten, stressen försvann sakta men säkert & allt kändes någorlunda bra igen. Studentdagen passerade, natten blev totalt kaotisk. De senaste dagarna har varit kaotiska pga. detta. Varför nu? Jag som trodde att man bara kunde släppa allt, äntligen. Bara gå vidare.

 

Jag förstår att saker och ting måste åtgärdas men jag orkar inte just nu. När man trodde att man kunde lägga allt åt sidan åtminstone för natten, så tas det upp igen. Samtidigt som jag förstår så finns det fler som har varit i liknande situationer. Faktum är att jag inte förrän de senaste tre åren, har passat in någonstans. Jag har aldrig blivit omtyckt på riktigt, av mer än ca en person åt gången. Jag har alltså aldrig haft ett flertal riktiga vänner. Inte förrän jag började gymnasiet. Allt som fanns tidigare var musiken, skolarbetena, stressen, ångesten & hatet. Musiken & mina förebilder var allt jag hade, och varje sömnlös natt återgår jag till detta. Jag är fortfarande rädd för att inte räcka till, inte bli omtyckt, bli utstött. Förmodligen är detta anledningen till att jag än idag mår otroligt dåligt då någon skrattar lite åt något trögt jag råkade säga, eller förklarar något som får mig att låta trög. Eller kanske det värsta av allt, då någon tar en ful bild på en & skrattar. Samtidigt känns det riktigt töntigt att känna hur ögonen börjar vattnas, och tårarna är på väg. Men vad gör man? Vad finns det att göra åt det förflutna som tyvärr har gett dessa följder? Inget. Det finns även en hel del andra saker som jag vet att jag inte är ensam om att ha upplevt här i livet. Sådant som ingen borde få vara med om. Hur som helst, jag förstår helt & hållet. Det gör jag. Däremot så borde man kanske tänka lite innan man pratar öppet om saker & ting. Det finns alltid följder & konsekvenser som man måste ta ifall man gör något. Det gäller alltså att stå för det man har gjort.

 

Enda anledningen till att jag egentligen sitter uppe vid den här tiden och skriver allt detta är för att det är det enda sättet att få ut känslor & tankar på. Skriva & musik är det som får allt att kännas lite bättre, det är mitt sätt att uttrycka mina känslor och tankar på. Ikväll är nämligen en sådan kväll då klockan går & går, tankarna går på högvarv, och känslorna är lite överallt. En lång natt med andra ord. Mycket känslor, tankar, tårar, musik, texter. Det känns skönt att få ut allt, men ändå lite jobbigt, som alltid.

 

Fuck the world