Aadjksahdjashj (!!!)
Jag känner för att dö lite smått, är det okej eller?
Åh. Äntligen. Hade dock hoppats att hon skulle komma till en festival istället. Hade blivit så mycket billigare & enklare. Nu måste man dessutom hitta något att gå med. Har heller inget boende i Stockholm. Aja, det löser sig säkert. Förhoppningsvis. Det måste.

 

 

Bästa akustiska låten.
Har nog aldrig hört en så otroligt fin röst heller.

Förlåt, men jag saknar detta.

Sentimental, nostalgiska låtar, gamla foton från den tiden.

 

Minns inte när jag såg den här DVD'n senast. Sitter och kollar på lite klipp just nu och tänker tillbaka på tiden då de helt seriöst var hela mitt liv. Ska göra klart ett arbete till skolan snart, och efter det ska jag fan i mig lägga mig i sängen, kolla på DVD'n & gråta en skvätt för att de är så fina, och för att jag inte hade chansen att se de då de betydde som mest för mig. Då jag var som mest galen i dem.

Gud. Minns inte att det var såhär fett. Dör lite. Så sjukt jävla bra.
Saknar det redan. Ta mig tillbaka nuuuu.

Förlåt, men jag måste bara skriva detta. Jag hatar den nya designen på blogg.se, och även det faktum att alla videos med den gamla HTML-koden har försvunnit. Vilket resulterar i att alla mina youtube-klipp är borta. Rolig blogg. Roligt att upptäcka detta nu när dagen redan är kass.

Fuck you blogg.se

Hejsan bloggN, nu kommer ett argt & deprimerat inlägg.

 

Är så jävla trött på denna dagen så det finns inte. Bröt ihop tidigare. Äntligen, tänkte jag då för mig själv. Mitt humör har verkligen pendlat upp & ner, från dag till dag. Vissa dagar mår jag hur bra som helst, är glad och taggad att komma iväg till skolan för att få träffa vännerna. Andra dagar vill jag bara börja om från ruta ett. Planerar allt. Precis så som det ska vara. Jag blir rädd för sådant som jag inte borde vara rädd för. Det är sådana dagar då jag bara vill stanna hemma och sova. Glömma allt, låta tiden passera utan att göra något. Utan att hinna uppleva något, leva livet.

 

Man måste få släppa ut allt någon gång. Det spelar ingen roll hur stark man är, eller hur stark man försöker vara. Har dock aldrig kunnat göra det då jag har varit helt ensam. Istället har jag känt en klump i halsen då jag suttit på bussen till skolan och lyssnat på musik t.ex. När jag sedan ligger i sängen en sen natt & lyssnar på sorgsen musik. Relaterbar musik, nej men då känner jag ingenting. Jag tänker att om jag bara kan släppa ut allt, bara en gång, så kommer det kännas så mycket bättre efteråt. Vad gör man då när det inte går?

 

Lyssnar just nu på nostalgisk musik, från den där tiden då allt började. Minns det som att det var igår. Det började så oskyldigt, så bra. Jag var kär, hade en pojkvän. Min första kärlek. Det var vinter, men jag var lycklig. Trots det kände jag pressen från skolan, och jag hatade att gå dit. Ville verkligen inte. Jag satt uppe varje natt, hade ångest, försökte studera, grät, lyssnade på samma musik som just nu.

Mörkret drog tag i mig, hårdare. Viskade mitt namn. Jag föll för det och trodde att allt skulle bli bra. Som tur var hade jag min pojkvän som hjälpte mig, och jag tog tag i saker och ting. Detta tog upp all min tid och vi gjorde slut. På något sätt så var detta det bästa året, trots det att jag får en stor klump i halsen när jag tänker tillbaka på allt.

 

Hur som helst. Lyssna på denna låten bara. Så groteskt bra.
Vet inte hur många gånger jag har länkat den här i bloggen, men det är alltid den låten jag sätter på först då jag lyssnar på nostalgisk musik.