Impulsbokade en biljett till smögen för ca en halvtimme sedan. Åh, det känns hur bra som helst! Ska bli så otroligt roligt att faktiskt hitta på någonting, för här borta händer det inget. Och framförallt att får träffa finaste Amanda igen ♥

När adrenalinet har lagt sig så ska jag packa väskorna, sedan hade vi tänkt att gå över till min moster för att hitta något att dricka. & imorgonbitti bär det av!

Verkar som att de har stängt av nerladdningsfilen, men jag såg att en tjej hade skrivit att det inte funkade för henne heller, och det var bara en timme efter att de hade laddat upp den, så vi får se! Jag hoppas att det kommer igång lite senare.
Hur som helst, den här dvd'n var verkligen i klass med all time low. Så otroligt jävla rolig, hahah. Hade dock hoppats på att få se lite mer sjuka grejer, men vad kan man säga? Jag är långt ifrån missnöjd, bästa jag har sett på länge! Hoppas bara att nerladdningen funkar sedan så att jag kan se den fler gånger.

Önskar alla en riktigt god jul!
Nu måste jag skynda mig ner för julmaten, och snart är det Kalle Anka, fint som fan om jag får säga det själv.

Det har hänt så otroligt mycket med Escape the fate, och jag som trodde att Craig hade blivit dryg & förändrats helt. Jag antar att jag hade fel. Nu förstår jag varför jag ser honom som min förebild. Han är verkligen en av de finaste & smartaste människorna jag vet. Jag blir så inspirerad.

Till er som sitter och funderar på om ni orkar se en intervju på 14 minuter, it's totally worth it.

Jag minns inte när det var såhär sist, när jag satt uppe halva natten & lyssnade bra musik. Musik som bara var sådär underbart bra. Nu är jag där igen; fast den här gången med låtar som framkallar nostalgin från de annars allt för vanliga nätterna, med för lite sömn. Samma låtar, nästan likadana känslor, men med rätt mycket nostalgi.
Om man ändå inte skulle göra en lista med dessa låtar. Äh, youtube har sin charm.

Bokade en konsertbiljett till finaste Never shout never i London tidigare idag.
Åh herregud, fyra dagar i min drömstad & en konsert med ett utav mina favoritband, det kan inte bli mycket bättre!

Dagar då man tänker för mycket. Nej, de dagarna är aldrig bra. För här sitter jag nu på sängen & filosoferar. Tanken var att jag skulle göra klar litteraturhistorian, men så blev det inte riktigt. Insåg istället hur mycket Bite my tongue stämmer in på min situation, och jag älskar när man hittar låtar som stämmer in helt på ens eget liv. Det är som om de var skrivna just till mig och som om någon verkligen förstår vad det är man går igenom. Det är underbart just för att; "Music describes what words can't"



"Watch you fall apart
Cause in the end, what are you without me?
I'll slow this down, cause I know that you can't keep up
Oh maybe I, maybe I was wrong from the start
I might be proud but at least I'm proud of something
You've taken pride in becoming nothing.

You keep me on the edge of my seat,
I bite my tongue so you don't hear me,
I wanna hate every part of you with me,
I can't hate the ones who made me"

Idag var samhällets ideal på mig lite för mycket, jag började fundera på vad som var ideal & vad som var normalt. Det är svårt att se skillnaden när man har blivit matad med taniga kroppar hit & dit, ben som sticker ut & modeller som helt enkelt ser anoretiska ut. Det är klart som fan att man får en rubbad kroppsbild då, när det inte finns en jävel inom media som ser hälsosam ut. För vad är egentligen hälsosamt idag? Att ha synliga muskler överallt men ändå vara riktigt smal? Eller att se ut som alla modeller? Jotack, om man ändå såg ut så.

Kan inte alla dessa ideal bara försvinna? Get the fuck out of my way. Jag vill inte veta av dem för jag vill inte  påverkas, så enkelt är det. Och för att inte påverkas så måste man ta avstånd från media, men jag vill väl också kunna handla kläder över nätet, kolla på tv elller läsa en tidning? Det fanns en tid då jag inte ens kunde kolla på jeans över internet, just för att jag hittade så mycket fel med mina lår och jag blev så avundssjuk på modellens ben. Det där hålet mellan benen kan man ju glömma. Det är sedan länge borta.

Egentligen vet jag inte var jag vill komma. Kände bara för att försöka uttrycka tankarna i ord, vilket inte alltid är så enkelt. Försökte även i denna stund fundera på hur långt jag har kommit i mitt tillfrisknande. Det känns som ett misslyckande varje gång man börjar tänka såhär mycket och känner hur ångesten kryper upp för ryggraden. Man känner hur oron ligger i magen, men det finns inget man kan göra. Jag vet ju egentligen att det inte är ett misslyckande heller. Det är bara att låta den känslan finnas där, för den kommer att försvinna, det måste den göra. Vi har ju pratat om det. Orkar inte med sjukdomen & allt som den har förstört längre. Blir bara så arg varje gång jag blir påmind om allt som jag har gått miste om. Aldrig mer ska jag hamna där igen, aldrig mer.

"The truth should come first, I can't bear the sight of you anymore
Now the wolves have closed their doors,
Wanna drag me down some more?
FUCK YOU"

Låten är för övrigt jävligt bra och den förklarar ganska bra just det jag går igenom, så lyssna på den & kolla på videon!

Betydelsen?
Heilig är ett tyskt ord som betyder helig på svenska. Tatueringen står för det första bandet som jag verkligen fastnade för och älskade, ett band vars texter ligger mig varmt om hjärtat. Idag lyssnar jag nästan inte alls på dem längre, och ska jag vara helt ärlig så trodde jag aldrig att den dagen skulle komma. När jag väl lyssnar på dem så känner jag hur nostalgin slår till, och jag vill att de alltid ska följa med mig, vare sig jag lyssnar på dem eller inte. De är heliga för mig. Därmed ordet heilig. Jag har gått igenom så otroligt mycket tillsammans med deras musik och vill aldrig glömma den tiden som var.
Jag har även fått ta mycket skit för att jag lyssnar på dem, men jag slutade sedan en lång tid tillbaka bry mig om vad andra människor sa.
& för er som inte har uppfattat vilket band jag skriver om så kan jag säga att det är Tokio hotel.