Jag kastar min mobil i golvet. Den är ful. Jag hatar den. Min gamla mobil var sämre. Jag vet inte ens om jag vill ha tebax den? Jag nöjer mig med bra med den jag har nu.
Ångesten kryper sig på? Det är måndag imorgon, & jag har syslöjd direkt på morgonen, 08:15. Det knyter sig i magen när jag tänker på det. Jag hatar syslöjd. Inte nog det med, så hatar min lärare mig oxå. Perfekt. Jag hatar skolan över huvud taget. Det finns inget som intresserar mig. Gå upp 06:15, göra sig iordning för något som man inte bryr sig om, inte orkar bry sig om, som man har brytt sig om för mycket. Jag orkar inte längre. Komma hem, vara helt slut, sätta sig & plugga. All fritid försvinner, men vem fan bryr sig om det? Det är väl inte deras problem? Bara jag gör det som ska göras. I'm fucking automatic. Allt jag vill göra är att sova. Det är nog fan det bästa som finns. Att sova. Vi håller bara på med en massa skit som jag aldrig kommer att ha användning av iaf. Vad gör mig så jävla motiverad till att lära mig det då? Det gör mig bara arg.
Jag vill sluta nian. Slippa alla. Bara börja om på nytt, med något som jag tycker är kul, med folk som jag faktiskt tycker om. Jag vill sedan gå ut gymnasiet, ta ett sabbår & bara festivala. Sen drar jag till England. Ni kommer inte se mig igen. Er jag inte håller kontakten med, vill säga. Kommer inte sakna så många heller, så jag bryr mig inte så mycket.

This sun is getting darker (darker),
you've been dying to find your inspiration.
Don't leave me, let me find a way,
don't let go, we'll find a way.