Kim Kardashian har länge varit någon som jag verkligen har avgudat & älskat. Varför då? Jo, på grund av hennes kurvor. Hon älskar dem och hon älskar att vara kurvig. Det är verkligen inte något man får se ofta idag. Det finns bara ett få antal kändisar med kurvor (och en normal vikt över huvud taget), men de vi har är tex Rihanna, Beyoncé & Tyra Banks. Eller ja, det är väl de jag tycker om. Alla dessa står även för sina kurvor, om ni förstår vad jag menar? De är stolta över sina kroppar.
I alla fall, det jag tänkte komma till var att jag för någon dag sedan läste i en tidning att Kim Kardashian ska ha gått ner ca 8 kilo i vikt? Något sådant. Och visst, jag säger ingenting om det, för hon har ju jojo-bantat en hel del och har väl aldrig riktigt lyckats hålla sig på en stadig vikt. Däremot så blev jag ganska.. upprörd tror jag är det rätta ordet, när jag såg hennes matschema. Det var inte det minsta sunt. Lite salladsblad, en laxbit, pasta eller en halv potatis. Alltså, hallå? Jag blir arg bara jag tänker på det. Vill skrika att det är fel, så jävla fel. Kroppen behöver verkligen mer än det. En sådan portion är inte nyttig någonstans. Speciellt inte om hon ska träna tre dagar i veckan också.



Sen har vi ju Madonna tex. När blev det normalt att träna fyra timmar om dagen och även sätta träningen framför barnen? Anorektiskt tänkande. Det har nästan alla idag. Varför ska då jag bli av med dem om ingen annan ska det? Varför ska jag bli frisk om det inte är någon som vet vad frisk är för något idag?
Vi lever i en ätstörd värld, och det är knappt någon som vet vad kroppen behöver. Hur fan ska man då kunna bli frisk från en ätstörning när man lever i denna värld? I varenda tidning får man läsa "Gå ner 10 kilo på en vecka" eller "För varmt inne och du kan bli fet". Vad är det för jävla trams? Visst, en undersökning har visat att om man fryser när man äter så ökar fettförbränningen eller vad fan det var, men inte så pass mycket att det kommer synas, så du kan gott och väl ha det varmt i huset när du sitter och äter.

Det blir för mycket, det finns överallt, vart man än vänder sig. Jag gör allt för att inte bli provocerad, men vi alla vet att det knappt går att undvika. Vi blir matade med detta om & om igen, dagligen, hela tiden.
Jag antar att det är lite pga detta som jag fösöker ha en fuck it all-attityd. Jag ser upp till de som bara skiter i allt, super och knarkar. Fast jag vet att detta bara syns på utsidan, när det kommer till insidan så säger de alltid uppmuntrande och kloka ord. Sen så måste man ju hitta en balans i detta, kanske? Man måste väl ha någon som bara älskar att sprida kärlek också? Ja, det tycker jag! Där har jag också en förebild.
Utan dem vet jag inte riktigt vad jag hade tagit mig till. Det kan låta töntigt, men w/e. This is who I am, och det är dessa personer jag ser upp till som mest. C - C

Innan jag avslutar detta så kanske jag måste påpeka att anorexi är allt annat än vackert. Det har inget med fåfänga att göra. Även jag får säga detta till mig själv när jag ser någon som är snygg men sjuk. Det är en rubbad kroppsuppfattning och man förstår inte själv hur smal & utmärglad man egentligen är. Så det är inget att eftersträva. Glöm barnmatsdieten. Ät och var glad över att ni inte är fast i en deprimerad, evig kamp med erat inre. Det tar så mycket onödig kraft och tid, för att inte nämna att det faktiskt förstör liv.



Försök att inte vara ätstörd i en ätstörd värld.